Mini-bibbla

Titta vad fint! Inklämt i vårt skrivar- och kopieringsrum på jobbet finns ett litet pocketbibliotek. Vänliga själar donerar avlagda böcker och man skriver upp sig i ett block och lånar. Något att inspireras av kanske?

Böcker kan hittas överallt

Den här boken bor i mitt badrum. Någon i hushållet drömmer nog om att skapa nästa succé-TV-serie...

Snabbläsning

Det är bråda dagar nu. Mycket födelsedagar att fira och fester att gå på. Veckans bok i handväskan att läsa på väg hem på tunnelbanan, är Svart fjäril av Anna Jansson. Jag gillar hennes stil, hon sällar sig till den nya svenska deckarboomen i samma anda som Camilla Läckberg och Mari Ljungstedt. Lätt att komma in i, spännande och lagom komplicerade fall. Perfekt för tunnelbaneläsning, som oftast innebär några sidor här och några sidor där.

Läste även Främmande fågel, Anna Janssons senaste pocketutgåva, för ett tag sedan. Handlingen utspelar sig på gotland, där panik utbryter efter att fler och fler fall av den dödliga fågelinfluensan upptäcks. En grupp barn som befinner sig på fotbollsläger isoleras och katastrofen närmar sig när föräldrar kräver att få hem sina barn, samtidigt som läkarna sliter som djur och politikerna försöker mana till lugn. Tamiflu, det enda vaccinet som kan stoppa en fortsatt epidemi, blir guld värt och givetvis försöker vissa kallhamrade privatkliniker sko sig på människors rädsla. Spännande, och faktiskt hyfsat trovärdigt också.

Tonårsläsning från förr

Mammas bokhylla är en ständig källa till glädje. Sedan jag var liten har jag gått där och plockat och bläddrat. Även nu återkommer jag dit, både av nostalgiska skäl och för att kolla in nyheterna. Här har vi några riktiga guldkorn. Evas kalender från 1962 och 1964 är fullspäckade med goda råd, knep och knåp, små recept, pyssel och filosoferingar. Allt i tidens anda. Även Tonårsboken följer samma stil, här får unga flickor lära sig hur man sminkar sig snyggt, får en god hållning, beter sig med pojkar och håller diet. Tyvärr ser det ungefär likadant ut i dagens tjejtidningar, om än en aning ... utvecklat. Men samma utseendefixering kan skönjas. Dock är de äldre varianterna mer inriktade på att vara hel och ren, söt och artig. De betonar vikten av att ta hand om sina kläder, rulla håret rätt, använda skoblock och vädra vårkappan. Om man ska bjuda pojkvännen på något att äta, finns flera piffiga recept på olika smörgåsar att tillgå. Det är helt enkelt små husmödrar som fostras.

Ovan, kaloriinnehåll i olika maträtter. Mycket av innehållet upptas av vikt- och kaloritabeller samt vad man ska äta och hur ofta för att hålla sin figur snygg. Jag kan berätta av mannekängvikten för 162 cm är 54 kg, och normalvikten är 58.

Frisyrtips! Detaljerade instruktioner om hur man ska rulla papiljotterna för önskat resultat. Även tips nedan om hur man ser snygg ut på stranden i sin nyinköpta baddräkt: "Om du tror att ingen ser att du glömt raka sig under armarna så tror du fel." Och så lite tidigt GI-tänk: "Det extra kilot för mycket som sitter i midjan och på höfterna blir du av med om du hoppar över allt bröd en vecka". Nothing ever changes...

Willy Wonka, typ

Hemliga kockan har rätt. Det är Chokladfabriken man ska vända sig till när det är En Sån Där Dag. Då får man köpa två dyra (men stora!) petit fourer med smak av mjölkchoklad och svartvinbär bara till sig själv. För att det här inlägget ska vara berättigat på en bokblogg så kan jag berätta att den goda fabriken har gett ut två fina böcker: Chokladfabrikens Kokbok och Trassel i Chokladfabriken. Den senare är en barnbok! Det är ju underbart.

Sukta vidare här...

Bokhandel är bäst på nätet

Oftast är det jämnt skägg mellan Bokus och Adlibris. Jag brukar göra likadana beställningar hos båda för att se vem som är billigast, innan jag klickar vidare till kassan. Denna gång fick Bokus vinna, för de hade Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz för 49 kronor. Sedan blev det sju titlar till. Hoppas de kommer snart.

Veckans gäspning

Ondskans leende av Marianne Fredriksson, påbörjad i Athen för knappt två veckor sen och slutförd idag på tunnelbanan på väg hem. Att det tog så lång tid var för att den... var inte bra. Det känns väldigt tråkigt att det blev hennes sista bok. Jag älskade Simon och ekarna, tyckte att det var en underbar bok. Den här känns bara fattig. Det låter ju som ett bra upplägg: en kvinna förälskar sig i en man som visar sig vara psykopat. Hon lyckas lämna honom, han flyttar till USA men kommer med krav på att få träffa barnen. Hon tvingas låta honom träffa dem, vilket leder till att han förgriper sig på äldsta dottern. Det borde vara en gripande, nagelbitande, fängslande story. Anledningar till att boken inte var bra:

1. Den känns totalt orealistisk. Och detta kommer från mig, som har Stephen King och Roald Dahl under etiketten Idol. Men man måste göra det orealistiska rätt inom sin historia, så att läsaren inte hakar upp sig på saker och stör sig hela tiden. Detta skulle ju ändå kunna hända, det som känns helt uppåt väggarna är att den stackars svaga och bräckliga kvinnan helt plötsligt får en massa nya (givetvis kloka, starka och fulla med livsvisdom) vänner som tar hand om henne, ger henne och hennes barn ett hus (!), har tillgång och personliga kontaker med de bästa advokaterna, poliserna, psykologerna och gud vet allt. De hjälper henne att lämna mannen och tar hand om allt. Av en händelse är de ofantligt rika också och bara öser pengar och service över henne. Alla är kloka och djupa och förtroliga med varandra från första stund.

2. Tilltalet till barnet. Maria, som den utsatta flickan heter, är vad jag har förstått i sex-sju års åldern. De talar till henne som en vuxen, det känns helt fel och konstigt. Våldtäkten ska det talas om, hon får veta allt om hur hennes pappa har slagit och våldtagit hennes mor... jag vet inte. Det används svåra ord och resonemang som ett barn omöjligt kan ta till sig. Dessutom tycker jag att det ställs väldigt höga krav på henne, att hon inte får vara arg mer än en kort stund och så vidare.

3. Handlingen är rörig. Dialogen är styltig. Det vimlar av irrelevanta detaljer samtidigt som det utelämnas viktiga fakta och resonemang (helt plötsligt har mamman och en av vännerna ett djupt kärleksförhållande - huh?). Samma mysiga middagar, härliga hus och förstående människor cirkulerar sida efter sida. Psykopatpappan är onskan personifierad och blir till en platt karikatyr, nästan en seriefigur. Barnen är underbara lillgamla mönsterbarn, trots det de har varit med om. Man känner ingen sympati för någon och kommer ingen nära inpå. De känns inte som riktiga människor.

Nu läser jag Bitterfittan, den verkar bra men upprörande. Måste nog varva med något lite lättsamt ofarligt också så att jag inte bara går och retar upp mig hela tiden.

Känslosvall

Igår var det på med kulturbyxorna igen och iväg till Dramaten för att avnjuta mästerligt spel av sveriges skådespelarelit. Lång dags färd mot natt av Eugene O´Neill är lite av Dramatens egen huspjäs och har spelats där under åren i många olika uppsättningar. I denna ser vi Börje Ahlstedt, Lena Endre, Jonas Karlsson samt Jonas Malmsjö. Tre timmars urladdning med känslor från hela det mänskliga spektrat; kärlek, hat, ömhet, svartsjuka, sorg, vrede... Pjäsen är i stort sett självbiografisk och handlar om författaren familj, en familj i kris där allt kretsar till den missbrukande mamman. Lena Endre gör henne lysande; mänsklig, skör, svallande av känslor och samtidigt oberörd. De fick stående ovationer!

Seriebok från det förflutna

Nostalgi från barnbokshyllan. Den här älskade jag när jag var liten. Boken handlar om hunden Prins som förvandlas till olika djur när den hickar. Fantastiska bilder, mina favoriter var den när alla katter rymde från kattutställningen....

... upp i ett träd!

Inspireras till stordåd

Vi älskar alla att känna doften av ett riktigt rent hem, njuta av att alla kläder är vikta och på rätt hylla i garderoben, se sig om i ett fläckfritt kök och slå sig ner i en dammsugen soffa med fluffade kuddar. Tyvärr kan det ibland kännas som att man någon gång då och då väljer att låta annat i livet komma emellan en själv och ens hemma-ideal (eller är det bara jag?). Då kan man ta till Estrid Bengtsdotters uppmuntrande, peppande och väldigt trevliga bok Städa!. Tro det eller ej, men man blir riktigt sugen på att kavla upp ärmarna och sätta igång och putsa fönster, dra fram spisen, sortera papper och rensa det där äckliga under badkaret när man läser henne. Hon kommer med enkla och konkreta tips, berättar vilka medel som är bra till vad, hur man slipper få ränder på fönstren, vilken musik som passar fint för att få fram fejarhumöret. Och sist men inte minst, hon framhäver alltid vikten av en riklig belöning efter väl utfört arbete!

Stöka - en vardagskalender är en annan av hennes trevliga produktioner. Den går igenom året månad för månad och kommer med mysiga och inspirerande tips, listor, recept, historier, fakta, pepp och små personliga reflektioner över det mesta. T ex: Sök-nytt-jobb-tips i mars, gå på museum eller flirta på claes ohlsson i april, tips på sätt att överraska någon i maj, recept på flädersaft i juli, lista över saker att unna sig i september. Jag gillar det här nedtonade, vardagssnälla som sätter guldkant på livet. För det mesta av vår tid består ju trots allt av vardagar, så det känns sunt och fint att uppskatta dem.

Gratis är gott

Finfin grej som H fick i födelsedagspresent. Eat Sweden finns att köpa på Designtorget och Cocktail och är en restaurangguide till 15 utvalda krogar i Stockholm. Det braiga är att var och en av restaurangerna bjuckar på valfri varmrätt när du besöker den tillsammans med någon. Bara att visa upp boken så dras en av varmrätterna från notan. Boken kostar bara 225 kronor så det är ju lätt intjänat. Bra initiativ! Det ska komma en version även för Göteborg och för Malmö/Köpenhamn nu i höst.

Läs mer på deras hemsida här.

Genusglass

Jag och mannen var ute och tog en kvällsglass. Valde en lång stund, det här blev resultatet. Känns skönt att könsrollerna inte är helt cementerade i vår lilla familj.

Den lilla, den stora och den tjocka

Min minsta bok handlar om kaffe. Läses ut ganska snabbt. Min största bok är riktigt fin med underbara bilder på vår vackra planet, tagna ovanifrån. Den väger säkert 10 kilo. Slänger in den tjockaste också, 1176 härliga sidor:

Gör ett klipp

Ni har väl sett att Bokus har en utvald bok varje dag för bara 49 kronor? De tar dock ofta snabbt slut så är man uppe sent kan det vara en idé att kika in där vid tolv på natten då dagens bok släpps. Idag säljs Zlatan är Zlatan av Petter Karlsson och Jennifer Wegerup.

Bild från Bokus

Tre starka kvinnor

Idag har jag varit kulturell och lyssnat på tre författare som är i ropet just nu. Blå timmen på Kafe Klara hos Stockholms Stadsteater är ett litterärt café som idag hade bjudit in Sisela Lindblom, Maria Sveland och Lo Kauppi. Det var egentligen utsålt men jag lyckades snika mig in ändå tack vare en snäll dörrvakt/biljettrivare. Tur var det för det var många kloka, roliga och intressanta saker som diskuterades. Och tre fina, inbundna och framförallt signerade böcker fick jag med mig hem också. Bara 150:- styck! *fynd*



Sisela Lindbloms bok De skamlösa startade den sk handväskdebatten som har rasat i några veckor nu, där röster som Susanne Ljung, Linda Skugge och Nina Björk har uttalat sig. Läs mer om debatten här. Vad det gäller själva boken så låter det uppfriskande med en attack på den kommersialisering av kärleken, sexualiteten och det kvinnliga livet som exempelvis damtidningarna skor sig på. Den är skriven som en satir i romanform.

Maria Svelands Bitterfittan har heller knappast gått någon förbi. Även här har uppmärksamheten blivit stor, inte bara för det uppseendeväckande namnet (ska bli kul att sitta och läsa den på tunnelbanan). Huvudpersonen Sara ställer sig frågan: hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med dem vi älskar? Maria talade mycket om hur ett par som upplever sig leva ganska jämställt inte alls gör det egentligen, vilket ofta visar sig när de får barn. Titta vad fint hon skrev i min bok! Bråka mycket, tystna aldrig står det.

Slutligen Lo Kauppis bok Bergsprängardottern som exploderade, som till skillnad från de andra är en självbiografi. Vad den kvinnan har gått igenom i sitt liv... och att hon ändå har tagit sig igenom allt. Lo berättade rak i ryggen om sin pappa som är alkoholist, om hur hon själv drabbades av svåra ätstörningar, tog amfetamin, stal, ljög och kämpade för att få hjälp. Det är en svidande kritik mot det samhälle som inte tar utsatta barn och ungdomar på allvar. Av det som lästes upp måste jag säga att den verkade innehålla en del svart humor också. Bergsprängardottern som exploderade har spelats som enmanspjäs och fick mycket uppmärksamhet och har nu alltså kommit som bok.

Ser så fram emot att läsa dessa tre guldkorn. Återkommer med recensioner!

Sann spänning

Vill tipsa om Torey Haydens böcker. Torey är speciallärare för barn med problem, och här handlar det inte bara om vanliga läs- och skrivsvårigheter. Hon jobbar med barn som vägrar tala, som har blivit svårt utnyttjade, lider av grav autism, lever i fantasivärldar, har tvångsbeteenden och så vidare. Hennes engagemang och kärlek till dessa barn lyser alltid igenom och gör att hon för det allra mesta lyckas nå fram till barnet. Allt är sanna historier och i och med det bevisas återigen att verkligheten är underbarare än dikten. Fast i detta fall mer fasansfull; när man läser vad vissa av dessa barn har har gått igenom så önskar man att det ska handla om fiktiva berättelser. Böckerna är uppbyggda som psykologiska romaner.

Den första boken jag läste var Burpojken, som handlar om femtonårige Kevin som har levt på olika institutioner sedan han var åtta. Han är rädd för nästan allt, har ett otal ritualer som måste följas och det besvärligaste av allt: han vägrar tala. Han gömmer sig under ett bord med stolar runt om som ett galler för att skydda honom. Unga Torey kryper i brist på bättre idéer ner till honom och vägrar ge upp.

Andras lästips från samma författare är Rävungen och Tigerungen, som handlar om sexåriga Sheila som försökt sätta eld på ett ännu yngre barn. I Spökflickan möter Torey åttaåriga Jaide, som tror att hon själv är ett spöke och undan för undan begriper Torey vilka fasansfulla, rituella övergrepp den lilla flickan har utsatts för.

Besök Toreys svenska hemsida här.

Rysligt bra

Redan som barn drogs jag till böcker som var läskiga, övernaturliga och bara allmänt ruskiga. Inte konstigt då att Roald Dahl var, och är, en stor favorit. Häxorna läste jag många gånger, minns när vi var i Sälen och åkte skidor när jag var nio år. Jag var betydligt mer intresserad av att sitta uppkrypen i en fåtölj i stugan och läsa om RIKTIGA häxor än att vara ute i snön. Försökte se på tanter i närheten om de möjligen alltid hade handskar på sig.

Kalle och chokladfabriken var nog den näst bästa boken. Åh, så jag hade velat smaka på de fantastiska sötsaker som skildrades! Man kunde nästan känna doften stiga från sidorna när de underbara chokladkakorna beskrevs. Och tuggummin som innehöll en hel måltid, bara man fortsatte tugga...

Pilutta dig

Hittade det här söta testet hos bokidioten. Var ju bara tvungen att fylla i det och jag måste säga att jag är nöjd med resultatet. *s* Madicken var en av mina favoriter när jag var liten. Jag identifierade mig själv och min lillasyster i henne och Lisabeth. Vi gjorde (gör) också bus...

Finn dig själv här!

Riot grrl

Sofia Albertsson driver med snusket på nätet i SEXPUCKONA ANFALLER! Avsnoppande svar på dumma sexinviter, där hon har samlat konversationer i bokform. Män som sextrakasserar kvinnor finns överallt i samhället och givetvis även i cyberspace... Det behövs inte så mycket, de lyckas så bra själva med att framstå som riktiga gubbslem. Bra idé, förhoppningsvis kul genomförd. Finns att köpa på Vertigos hemsida.

Tack för tipset K!

Bild från Vertigo

Kommande godsaker

Ser fram emot semestern, det är min läshögtid då jag plöjer bok efter bok. Det finns onekligen en del släpp som ser lovande ut. Ska försöka att spara en del till sommaren och inte sluka dem direkt de kommer ut.

Nummer ett på listan är givetvis Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes som släpps vecka 22. Om jag gillade Män som hatar kvinnor så fullkomligt älskade jag Flickan som lekte med elden. Kan knappt vänta på att åter få träffa Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist! Så kul med en anti-hjältinna som inte är skitsnygg och sexig och superwoman, utan en excentrisk, asocial plattbystad tjej med knivskarpt intellekt och som inte tar någon skit.

Svampkungens son av Marie Hermansson kommer ut den 10 augusti. Hon har en smygande obehaglig, lätt övernaturlig stil som verkligen tilltalar mig. Ska bli kul att läsa! Mannen under trappan, hennes senaste bok, var en sån där perfekt blandning där man inte vet vad som är verkligt och vad som är huvudpersonens fantasifoster.

Inger Frimansson kommer också hon med en ny bok i augusti, Ligga som ett O. Hon tecknar alltid lika faschinerande psykologiska porträtt där man tas med på resor genom människors (ofta sjuka) hjärnor. Inger skriver på sin hemsida att det här är en annan typ av bok, som bygger på hennes egen barndom. Ska bli intressant.

Stephen King har skrivit en ny bok, men det dröjer nog innan den kommer på svenska för den släpps på engelska i juni. Blaze heter den. Den som väntar på något gott...

Bok-hylla

Den här hyllan var riktigt cool. Det ser ut som böckerna sitter fast direkt på väggen, men tittar man lite noggrannare visar det sig att den understa boken inte är någon bok utan en smart hylla. En sån här måste jag bara skaffa. Eller helst flera, de finns i tre olika färger.

Tack Marianne för tipset!

Bild från Coolstuff

Bed, sweet bed...

Nyss hemkommen från en fantastisk resa till Aten med omgivningar. Det har varit över trettio grader varmt, strålande sol och inte ett moln på himlen. Med en genomsnittlig sovperiod på knappt fyra timmar per natt gungar marken lite under fötterna ikväll. Särskilt mycket läsning har det heller inte blivit på grund av ett intensivt program, men jag har påbörjat Ondskans leende av Marianne Fredriksson. Nu = sova. Imorgon är det jobb igen. Tur att det är kort vecka!

Beroende

Kollar in topplistan på Pocket Shop. Jag har läst 6 av 10 titlar. (De jag inte har läst har jag förkastat redan innan, inga favoriter.) Pocket Shop är min bästa vän. Ibland har de erbjudanden om tre böcker för hundra kronor, eller alla deckare till ett visst pris, eller sommarrea, och så vidare. Jag utnyttjar alla erbjudanden. Jag samlar stämplar och får hämta ut en fri bok då och då. Jag måste köpa minst en pocket varje gång jag är på en flygplats, trots att jag redan har packat ett gäng. Om jag är på semester måste jag ha med mig minst åtta pocketböcker. Jag lämnar inte hemmet utan en pocketbok i handväskan. Jag är en pocket-junkie.

Packad och glad

Att packa är svårt. Så här skulle det kunna se ut, men man behöver tydligen ha med sig annat än böcker också när man ska resa bort. Tidigt på fredag morgon lyfter planet mot Aten. Det blir konferens i fyra dagar. Idag har det varit 28 grader och strålande sol i den grekiska huvudstaden. Jag längtar! Nu ska jag byta ut alla böcker i väskan utom två (något måste man ju läsa på planet iallafall) mot somriga klänningar, tunna skor och solskyddskräm.

På nattduksbordet

Läser Svinalängorna av Susanne Alakoski. Den verkar lovande, jag brukar falla för berättelser ur barns synvinkel (måste fördjupa mig i det ämnet längre fram känner jag). Det påminner en alltid om ens barndom, de känslor man hade, tankar man tänkte... Nu är detta kanske inte den lyckligaste uppväxten av alla, men än så länge har huvudpersonen Leena det ganska bra, har precis fått flytta in i nybyggd lägenhet med en fixande pappa och humörsvängande mamma. Vi får väl se om det bli mer misär längre fram, det tyder onekligen på det.

Susanne Alakoski är född i svenskstaden Vasa i Finland, som min familj och släkt kommer ifrån. Lite roligt är att författaren använder en del talspråk i dialogerna vilket blir extra kul när man vet att det är precis så det låter ibland när finländare ska tala svenska:

"Jevla katten, upprepade pappa. Saatanan saatana.

Så började han om sin städning under soffan.

- Voi vittu, voi vittu.

Han knyckte på nacken och sopade och sopade.

- Vi vill ha mjölk! Vi vill ha mjölk! Vi vill ha mjölk!

- Jaa, jaa fätta henterna. Mamma har pakkat pröt.

- Jasså mamma har pakkat pröt?

- Sluta retas.

- Vi retas inte. det är du som felpratar.

- Voi, voi ta av er korna! Saatana."

Trångt om saligheten

Tredubbla rader pocketböcket - inte att rekommendera om man letar efter en särskild bok. Jag behöver fler bokhyllor.

Pekbok för vuxna

Dagens Nyheter tipsar idag om en smart bok i sin rese-del, Point it Travellers language kit av Dieter Graf. Hur många gånger har man inte (oftast trött och hungrig) stått i främmande land och försökt göra sig förstådd. Själv har jag varit i behov av dels öronproppar (lyhört hotell i Neapel) och dels antibiotika eller annan lämplig medicin för risig mage (Koh Samui, Thailand). Det hade gått betydligt fortare och enklare med hjälp av denna smarta skrift. Måste införskaffas!

Maria Gripe

En av de största har gått ur tiden. En sönderläst bok av Maria Gripe är Boken om Hugo och Josefin (eg en samlingsvolym av Josefin, Hugo och Josefin samt Hugo). Jag älskade den när jag var liten. Som vuxen ser man en del andra bitar som man inte förstod då. Sådana barnböcker är alltid de bästa. Tre andra favoriter:

- Agnes Cecilia, det lite övernaturliga lockade mig och trots att den var otäck kunde jag inte låta bli att läsa den om och om igen.

- Elvis-böckerna tyckte jag också mycket om. Stackars Elvis som var döpt efter sin mammas stora idol och aldrig kunde leva upp till sin hennes stora förväntningar.

- Glasblåsarns barn faschinerade mig, jag har alltid varit förtjust i klassiska sagor där kampen mellan det goda och onda står i centrum.

Solig söndag

Nyplanterade blommor, balkong i soligt läge, klarblå himmel, fågelkvitter och 40 sidor kvar på Snabba cash. Sämre söndag kan man ha.

Uppföljare

Ovan ses (första boken inom parentes): Asyl av Liza Marklund (Gömda), Familjegraven av Katarina Mazetti (Grabben i graven bredvid), Jenny av Jonas Gardell (En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré), Pojken som inte fanns av Dave Pelzer (Pojken som kallades Det), Lyckans land av Frank McCourt (Ängeln på sjunde trappsteget) samt Som stilla vatten av Jennifer Lauck (Blackbird).

Ni vet hur det är: man har precis läst ut världens bästa bok. Ibland har den ett öppet slut. Ganska ofta är den verklighetsbaserad. Man går vidare med sitt liv men funderar ibland på huvudpersonerna, hur det egentligen gick, vad som hände efter den sista meningen. Så får man veta att det finns en fortsättning. En del två. En uppföljare. Givetvis nosar man upp den så snart som möjligt, slukar den och känner sig ganska... tom och liksom missnöjd. Jaha liksom?

Varför blir man så ofta besviken på uppföljare? Varför blir man då inte nöjd när man fick veta vad som hände, hur det gick och hur huvudpersonerna gick vidare?

Ofta är världens bästa bok en riktig bestseller. Tjänar in massor med stålars, braksuccé, författaren syns överallt. Givetvis vill förlaget mjölka kassakon på mera pengar och fort få ut en uppföljare, som marknadsförs med stora bokstäver som FORTSÄTTNINGEN PÅ VÄRLDENS BÄSTA BOK! Eftersom det ska gå snabbt är storyn oftast tunnare, språket slarvigare, inspirationen inte lika flödande. Tänk, den första boken som kom kanske har filats på i tio år, och nu har författaren press på sig från förlag och fans att prestera något lika bra eller helst ännu bättre på kort tid. Alltså: hafsverk och pengastyre är två orsaker till besvikelse.

Ibland kommer det en uppföljare lång tid efter den första boken. Det kan ha gått tio år eller mer, och då får man plötsligt veta att de här frågorna som lämnades obesvarade och har gnagt i en under ett decennium nu, äntligen, ska besvaras! Det gäller att vara en jäkla bra författare för att kunna bemöta de högt uppbyggda förväntningarna. Läsarens fantasi kanske redan har gjort jobbet och man blir besviken då fortsättningen inte var lika fantastisk som man hade önskat. Och i de fall då boken är verklighetsbaserad så kanske verkligheten inte var så spännande längre, inte så mycket att beskriva och kanske egentligen inte räckte för en bok till (eller två, eller tre...).

Uppföljare är kluriga grejor. Men där det lyckas är det givetvis fenomenalt att få läsa världens bästa bok - en gång till.

Ett stöd i livet

Bokstöd kan behövas ibland för att hålla ordning på böcker som står i hyllor utan väggar. Det här snygga i form av stockholms stadshus kommer från Pluto Produkter.

Häggen blommar nu också.

Om Cosmopolitan vore en bok

Ibland tycker jag om att läsa glassiga chic-lits om Stockholms ytliga partyvärld. Denise Rudberg gör det bra. Hittade en ny variant i Mats Strandbergs Jaktsäsong: hur man hittar kärleken bland sex, lögner och DVDboxar? Mats känner vi igenom som krönikör i bland annat Aftonbladet och QX. I Jaktsäsong handlar det om ytliga människor som rör sig i glamourösa miljöer, men plötsligt förstår livets djupare världen (läs: de blir kära på riktigt). Vi följer Melinda som jobbar tillsammans med sin bästa kompis Magnus och som älskar att festa, flirta och hänga på gayklubbar. Magnus å sin sida är olyckligt kär i Sebastian, som har ett minst sagt trassligt privatliv. Diverse förvecklingar sker då gay- och heterovärlden blandas och folk faller för varandra över gränserna. Underhållande och kul. Dessutom gillar jag när författaren skriver in sig själv i boken, vilket sker i liten skala här. En annan sak som jag gillar är referenser till tv-serier, låtar, riktiga personer och så vidare.

Det bådar alltså gott inför uppföljaren, Bekantas bekanta, som släpps 13:e juni. Den utspelar sig under tidigt 90-tal i stockholm, då eurodiscon pumpade på klubbarna. Låter som en härlig nostalgikick!

Mats har en blogg här.

Författare live

Imorgon gästar Jens Lapidus, vars bok Snabba Cash jag skrev om här nedan, Stina! på SVT klockan 20.00. Måste kolla in, kanske kan få svar på hur killen kan ha sån pejl på gangstervärlden runt Stureplan. Missa inte!

Ring ring

Stephen King är en av mina favoritförfattare. Fastnade för honom någon gång i tonåren (har funderat över vilken bok som var den första jag läste - jag tror att det var Död Zon). Jag gillar hans sätt att plantera skräcken i vardagen. Det blir aldrig så obehagligt som när ett enkelt, ljust och vanligt scenario visar sig dölja ondska, skräck och vansinne... Jag skulle bli rädd för mig själv om jag hade hans fantasi.

Den senaste boken jag läste av honom var Signal. Den påminner lite om Pestens tid, med sitt undergångstema. Folk som talar i sina mobiltelefoner blir plötsligt galna. Eftersom vi i denna högteknologiska tid talar en hel del i våra mobiltelefoner, innebär detta att de flesta blir galna, väldigt mordiska och så småningom utvecklas till någon form av zombier. De icke-mobiltalande som drabbas av vansinnet försöker överleva med mer eller mindre brutala metoder. Det är ganska tydligt att herr King vill påvisa att vi människor inte är annat än blodtörstiga djur när det väl kommer till kritan och den ytliga fernissan har krackelerat (med tanke på alla krig i världen och vad de vittnar om har han säkert otäckt rätt i det). Huvudpersonen känner vi igen; en sympatisk, vanlig kille med något sarkastisk läggning som kämpar på med livet , ständigt bärandes på det dåliga samvetet över exfru och son.

Helt okej story som rullar på och är lite lagom flummig med sanndrömmar och levande döda som blandas upp med detaljer som tar oss ner på jorden, Britney Spears senaste låt spelas när någon får huvudet avslitet i ett köpcentrum t ex. Äkta Stephen king - realism och skräck i en skön mix. It could happen to you...

Bloggvärlden växer

En liten bloggteknikalitet bara:

Jag har placerat min blogg i
Stockholm på bloggkartan.se

Längtan

En plats att rekommendera för bokläsning: Kai Bae Beach, Koh Chang, Thailand.

Boken jag läste är Gobelängen av Kylie Fitzpatrick. Helt ok story som blandar ett historiskt mysterium med en kvinnlig lärarares nutida vardagsliv.

Bärbar bok

Titta vilket roligt smycke för oss bokälskare! Kostar 360:- och kommer från Dadas Diamonds. Notera speciellt lilla hundörat uppe till vänster...

Bild från Eurobib

Bloggens första tips

Plöjer en riktigt bra bok just nu. Snabba cash av Jens Lapidus. Jag älskar hans beskrivning av stockholms undre värld, där olika grupper konkurrerar om hur man snabbast och brutalast skaffar just - snabba cash. Man får inblick i droghandeln, rangordningen bland tungt kriminella, stureplans ytligt glamourösa värld.

Känns som boken är skriven av en före detta kokainkung men författaren arbetar på advokatbyrå i Stockholm. Antar att han har sett och hört en hel del genom sitt jobb, för det är fantastiskt hur han har lyckats få till en så trovärdig och driven historia. Språket är snabbt, forcerat, allt rasar på i en fart som gör att det känns som att katastrofen ständigt är närvarande. Suger lite på de sista sidorna, snart är den slut... alltid lika sad när det händer en bra bok.