Den här boken läste jag faktiskt ganska nyligen. Jag har givetvis känt till den moderna klassikern, men av någon anledning så har det inte blivit av. Ibland är det roligt att ha vissa läsupplevelser kvar!
Parfymen av Patrick Süskind är nog en av de mest speciella böcker jag har läst. Det man slås av först är det fantastiska språket, som fullkomligt slukar en och får en att färdas till 1700-talets Paris, till stinkade fattigkvarter, ljuva flickor, doftande frukter och enorma orgier. Det måste ha tagit sin lilla tid att skriva den här boken, allt är så genomarbetat. Efter en stund vänjer man sig vid språket och själva historien griper tag. Huvudpersonen Grenouille väcker avsky och obehag hos andra människor. Han har ingen egen doft, och märks inte förrän han själv ger sig till känna. Däremot har han själv ett luktsinne som inte är av denna världen. Han kan uppfatta minsta doftslinga, känna av den svagaste odör. Han lär sig parfymeringens fina konst och blir besatt av att skapa den perfekta Parfymen, som kommer att få alla att älska honom. Och vad kan väl dofta ljuvare och sannare än vackra unga oskulder... Så skapas alltså en mördare.
Boken går mellan realism till att bli riktigt flummig ibland, men det är helt ok. Spänningen stiger i takt med Grenouilles hetsiga kamp. Vissa episoder är svåra att glömma, till exempel en viss torgscen...
2 kommentarer:
Visst är det en underbar bok! Har inte vågat se filmen men jag hörde att han som spelar Grenouille gör det bra och att bilderna är otroligt vackra. Men jag undrar ändå lite vad de gjorde av Süskinds vackra språk...
myrkott: jag har sett filmen och hade samma farhågor som du. men man inser liksom innan att det är en väldigt svår bok att göra film av, så förväntningarna var inte sååå höga. jag tycker att det blev ett helt ok resultat! som vanligt känns ju filmerna så mycket "kortare", det är ju så mycket som inte ryms med på samma sätt.
Skicka en kommentar