Åh vilken bra bok! Sista läsningen på Mallorca blev Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors, som synes avslutades den på flyget hem. Läkaren Karin extraknäcker ideellt genom att behandla illegala och gömda flyktingar. Hon är en god människa, en som kan sträcka lite extra på ryggen när välgörenhet och solidaritet kommer på tal. Hon vill hjälpa. Och patienterna är tacksamma, varför skulle de inte vara det? Unga Katerina från Moldavien kommer i hennes väg och av någon anledning tar hon henne med sig hem och installerar henne i gästrummet. Där börjar verkligheten. Karins goda jag verkar på något vis inte komma överens med bristen på tacksamhet hos Katerina. Och varför kommer hennes först så motvilliga familj allt bättre överens med den inåtvända och stolta skyddslingen?
Karins känslor är fantastiskt bra beskrivna, den nedåtgående spiralen vrider henne längre och längre bort från den hon vill vara. Om hon kunde acceptera att hon bara är människa och ingen altruistisk moder Therese så skulle nog mötet mellan henne och Katerina ha blivit mindre infekterat. Men nu är det tydligt vem det "ska" vara synd om och vem som "ska" vara den lyckligt lottade. Och är det inte alltid så att den som ger, förväntar sig något tillbaka? Den här berättelsen inbjuder verkligen till diskussion. Samtidigt är den spännande som en psykologisk thriller, ovädersmolnen hopar sig och man bara väntar på katastrofen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar