onsdag 5 september 2007

Gästblogg - en konstnärlig upplevelse


Jonathan Safran Foer är ingen författare. Han är en konstnär. Det blir helt tydligt för mig när jag besöker hans hemsida efter att ha läst ”Extremt högt och otroligt nära” som är hans andra roman. Safran Foers egen beskrivning av sitt verk sammanfattas med orden ”Blah Blah Blah” och han har i stället lagt extra mycket kraft på att beskriva alla sina udda projekt. ”Extremt högt och otroligt nära” är nämligen ingen bok. Den är ett projekt för Safran Foer – ett konstverk. Det är också så man bör betrakta det.

Berättelsen handlar om 9-årige Oskar Schells försök att hantera sorgen efter hans far som dött i terroristattackerna. Pojken är lätt hyperaktiv, uppfinner saker hela tiden, skriver brev till kända människor och spelar tamburin. Han hittar en nyckel i ett kuvert som tillhört hans pappa. På kuvertet står namnet ”Black”. Han börjar därefter söka efter alla Black i New York och besöka dem för att få svaret på gåtan om nyckeln. Hans farföräldrar spelar också en framträdande roll i boken och man får berättat deras livshistoria – främst genom brev från dem. Storyn är läsvärd – en kärleksfull text som säger mycket om stämningen bland människor i USA efter attackerna.

Men det mest intressanta med ”Extremt högt och otroligt nära” är hans livfulla och engagerade sätt att använda sidorna. Det är bilder, skriven handstil i färg, tomma sidor, hopklämd text – allt integrerat i historien. Boken avslutas med 15 bläddersidor där man ser en fallande människa från World Trade Center.

Själv tycker jag först att de kreativa påhitten ofta driver fram historien på ett bra sätt, men halvvägs in i berättelsen kommer jag på mig själv med att sucka när texten kläms ihop och det plötsligt följer fyra helt oläsliga sidor.

Safran Foer är författaren som alla i USA verkar ha en stark åsikt om och har kallats både ”geni” och ”bedragare”. Självklart blir det så – om man nu recenserar honom som en författare. Om man ser honom som konstnär finns det inget tvivel om att han är ett geni.

För er som är sugna att läsa första kapitlet finns det utlagt på Safran Foers hemsida här: http://www.theprojectmuseum.com/images/Foer_Ch1noTrimLines.pdf

/Hebbe

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag ser fram emot att läsa den..får se om jag geniförklarar eller inte!

Jenny sa...

Jessica: jag har inte heller läst den, man blir ju onekligen sugen :)