Högtiden som kom av sig

En gång så var denna tid på året höjdpunkten i mitt läsliv. Jag hamstrade böcker så det stod härliga till, och besökte alla boklådor minst två gånger för att jämföra priser och kika efter om jag eventuellt hade missat något intressant. Tyvärr utövar bokrean inte samma lockelse längre. Det kanske är så när man blir äldre? Som med Gröna Lund liksom? (Men, jag gillar ju fortfarande att åka bergochdalbana... och att köpa billiga böcker.) Förklaringen ligger nog i att böckerna liksom är ganska billiga året runt i och med Internet. Tidigare var jag tvungen att vänta till födelsedag, julafton eller bokrea för att åtnjuta inbundna böcker. Nu köper jag dem själv och det kostar en tredjedel mot i butik.

Dessutom tycker jag att det är mer eller mindre samma titlar som dyker upp varje år. Eller så har jag redan läst dem. Eller så verkar de inget bra. *sura*



Jaja, bara för att säga emot mig själv kom jag givetvis hem med tre stycken redan första readagen. Mig äger ingen av Åsa Linderborg verkar så fin, den har jag velat läsa länge. Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund får mig att hoppas på lite barndomsnostalgi. Genom den trånga porten - Mina sju år i kloster av Karen Armstrong är en typisk bok för mig att köpa, jag vet inte varför jag ständigt dras till dessa sanna historier om folk som har haft det eländigt.