Snitsigt släpp för Skugga

Ikväll var jag på releasemingel för Karin Alvtegens nya bok, Skugga. Jag gillar verkligen hennes böcker, de har ett sätt att närma sig de fula sidorna av människan utan att det blir svart och vitt. Hennes karaktärer må vara udda, men de är mänskliga och böckerna är alltid spännande och fängslande. Det lilla problemet är dock att man lätt blandar ihop vilken bok som är vilken då de snarlika titlarna är Svek, Skam, Skuld och Saknad. Till och med författaren skrattade då detta kom på tal och sa att hon måste sluta med S-titlarna, som hon själv inte kan hålla reda på. Vilket jag betvivlar då hon verkar vara en klipsk dam!

Karin själv stod vid ingången och tog emot alla gäster som anlände. Hon var väldigt varm och trevlig, småpratade glatt och signerade böcker på löpande band. Dessutom bjöds det på gott vin och fina små snittar. Nice! Tack snälla bokhora.se som bjöd in till detta.

Nya talanger

Synd att det var så dåligt väder ikväll, annars hade vi nog stannat längre på Debutbaren på Kulturhuset. Nu hann vi bara med att lyssna på tre författare, sedan blev det paus och regnet tilltog. Då rymde vi till Rolfs Kök och åt supergod grillad entrecote. Det lilla vi hörde lät intressant och jag blev faktiskt sugen på att läsa alla tre böckerna.
De vi hann lyssna på var:

Anders Nyqvist, vars självbiografiska bok Hatet handlar om hans far som söp och slog hans mor, och förstörde Anders och hans brors barndom.

Sofia Rapp Johansson, som i ett alldeles eget språk beskriver en ännu vidrigare barndom där hon utnyttjades av sin pappa och hans bekanta. Silverfisken heter den och är alltså skriven i en blandning av prosa och poesi.

Jessica Kolterjahn har skrivit Ut ur skuggan, en roman om Agnes som på 30-talet förälskar sig i en gift kvinna. Den handlar om längtan efter ett eget liv, om frihet och att bli älskad.

Hade även velat höra Jonas Karlsson (skådisen), som har givit ut en novellsamling, och Isobel Hadley-Kamptz vars bok jag har här hemma i väntan på att bli läst.

Tolv författare - en kväll

Imorgon kväll är det Debutbar på Kulturhuset i Stockholm. Verkar superintressant! Det vill jag gå på, undrar om jag kan lura med mig någon. Följande författare läser högt och minglar:

Anders Nyqvist – Hatet
Camilla Wittmoss – mirakel, MIRAKEL
Daniel Möllberg – Pappadagar i Råttans år
Isobel Hadley-Kamptz– Jag går bara ut en stund
Jessica Kolterjahn – Ut ur skuggan
Jonas Karlsson – Det andra målet
Maria Sveland – Bitterfittan
Martin Jonols – Okrossbar
Nina Wähä – S som i syster
Ronnie Sandahl – Vi som aldrig sa hora
Sofia Rapp Johansson – Silverfisken
Staffan Malmberg – Aj människa

Ibland är det bara så himla bra att bo i storstan!

Tre starka kvinnor

Idag har jag varit kulturell och lyssnat på tre författare som är i ropet just nu. Blå timmen på Kafe Klara hos Stockholms Stadsteater är ett litterärt café som idag hade bjudit in Sisela Lindblom, Maria Sveland och Lo Kauppi. Det var egentligen utsålt men jag lyckades snika mig in ändå tack vare en snäll dörrvakt/biljettrivare. Tur var det för det var många kloka, roliga och intressanta saker som diskuterades. Och tre fina, inbundna och framförallt signerade böcker fick jag med mig hem också. Bara 150:- styck! *fynd*



Sisela Lindbloms bok De skamlösa startade den sk handväskdebatten som har rasat i några veckor nu, där röster som Susanne Ljung, Linda Skugge och Nina Björk har uttalat sig. Läs mer om debatten här. Vad det gäller själva boken så låter det uppfriskande med en attack på den kommersialisering av kärleken, sexualiteten och det kvinnliga livet som exempelvis damtidningarna skor sig på. Den är skriven som en satir i romanform.

Maria Svelands Bitterfittan har heller knappast gått någon förbi. Även här har uppmärksamheten blivit stor, inte bara för det uppseendeväckande namnet (ska bli kul att sitta och läsa den på tunnelbanan). Huvudpersonen Sara ställer sig frågan: hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med dem vi älskar? Maria talade mycket om hur ett par som upplever sig leva ganska jämställt inte alls gör det egentligen, vilket ofta visar sig när de får barn. Titta vad fint hon skrev i min bok! Bråka mycket, tystna aldrig står det.

Slutligen Lo Kauppis bok Bergsprängardottern som exploderade, som till skillnad från de andra är en självbiografi. Vad den kvinnan har gått igenom i sitt liv... och att hon ändå har tagit sig igenom allt. Lo berättade rak i ryggen om sin pappa som är alkoholist, om hur hon själv drabbades av svåra ätstörningar, tog amfetamin, stal, ljög och kämpade för att få hjälp. Det är en svidande kritik mot det samhälle som inte tar utsatta barn och ungdomar på allvar. Av det som lästes upp måste jag säga att den verkade innehålla en del svart humor också. Bergsprängardottern som exploderade har spelats som enmanspjäs och fick mycket uppmärksamhet och har nu alltså kommit som bok.

Ser så fram emot att läsa dessa tre guldkorn. Återkommer med recensioner!