Visar inlägg med etikett Skräck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skräck. Visa alla inlägg

tisdag 29 januari 2008

I can´t feel my lips

Söndag: läser Tusen små bitar av James Frey. Läser fem sidor extremt detaljerad beskrivning av rotfyllning, operation av framtänder, lagning av hål. Huvudpersonen är alkoholist och knarkare och får ingen annan bedövning än två tennisbollar att krama. Han spänns fast i stolen för att inte råka röra sig.

Måndag: Sneglar nervöst på kallelsen från tandläkaren, var det redan imorgon...

Tisdag: Väljer ansiktsförlamande gigantisk spruta för att laga ett litet hål. Det tar tjugo sekunder. Ett år tills nästa besök. Nu kan jag läsa vidare med lugnare sinne.

torsdag 3 januari 2008

Julrysare

Ni har väl inte missat att underbara John Ajvide Lindqvist skriver följetong i DN? En ny del serveras varje dag i papperstidningen. Tindalos finns även som ljudbok på dn.se, där författaren själv läser.

måndag 5 november 2007

Ryslig tur

Hurra! Jag vann Skördedrottningen av Andreas Marklund, från fina bokhora.se. Vilken trevlig start på veckan. Ser fram mot att läsa den, på beskrivningen låter det lite som Johanne Hildebrandts rysare Fördömd.

onsdag 17 oktober 2007

Verkligheten överträffar dikten

Var det månne så skräckförfattaren tänkte, som käkade upp sin flickvän? Brr.

söndag 3 juni 2007

Svensk skräck


Som ni vet så gillar jag skräck i vardagen (i bokform vill säga - IRL fördrar jag ett ganska stilla leverne). När John Ajvide Lindqvists debut Låt den rätte komma in dök upp för några år sedan blev jag givetvis överförtjust. En vardagsrealistisk skräckroman om mobbing och vampyrer som utspelar sig i Blackeberg. Jippie! Inte direkt det vanligaste som svenska författare brukar komma med. Uppföljaren Hanteringen av odöda följde samma mönster, men här är det zombier som intar huvudstaden. Hans senaste bok är en novellsamling, vilket gör att han ännu mer förtjänar epitetet Sveriges svar på Stephen King. Den gamla skräckmästaren har ju givit ut ett flertal böcker med noveller och många av dem är alldeles lysande. Återkommer till det i eget inlägg längre fram! Jag tror att den här genren passar sig för berättelser i det korta formatet. På något sätt hålls mystiken, obehaget kvar om man inte alltid får en hel ordentligt uppbyggd berättelse, utan bara ett nedslag i något otäckt.

Hursomhelst så innehåller Pappersväggar tio berättelser, varav den längsta av dem (Sluthanteringen) är en fristående fortsättning/epilog på Hanteringen av odöda. Mina favoriter är Gräns, som handlar om en kvinna som jobbar i tullen och har ett ovanligt bra väderkorn för när det är något skumt på gång, samt Vikarien, där vissa riktigt obehagliga barndomsminnen borde ha fått glömmas bort... moahaha! Den här samlingen är riktigt scary på sina ställen och jag var tvungen att bara läsa den när jag hade sällskap hemma (vilket var lite besvärligt med en nattarbetande sambo). Rekommenderas!

fredag 4 maj 2007

Ring ring



Stephen King är en av mina favoritförfattare. Fastnade för honom någon gång i tonåren (har funderat över vilken bok som var den första jag läste - jag tror att det var Död Zon). Jag gillar hans sätt att plantera skräcken i vardagen. Det blir aldrig så obehagligt som när ett enkelt, ljust och vanligt scenario visar sig dölja ondska, skräck och vansinne... Jag skulle bli rädd för mig själv om jag hade hans fantasi.

Den senaste boken jag läste av honom var Signal. Den påminner lite om Pestens tid, med sitt undergångstema. Folk som talar i sina mobiltelefoner blir plötsligt galna. Eftersom vi i denna högteknologiska tid talar en hel del i våra mobiltelefoner, innebär detta att de flesta blir galna, väldigt mordiska och så småningom utvecklas till någon form av zombier. De icke-mobiltalande som drabbas av vansinnet försöker överleva med mer eller mindre brutala metoder. Det är ganska tydligt att herr King vill påvisa att vi människor inte är annat än blodtörstiga djur när det väl kommer till kritan och den ytliga fernissan har krackelerat (med tanke på alla krig i världen och vad de vittnar om har han säkert otäckt rätt i det). Huvudpersonen känner vi igen; en sympatisk, vanlig kille med något sarkastisk läggning som kämpar på med livet , ständigt bärandes på det dåliga samvetet över exfru och son.

Helt okej story som rullar på och är lite lagom flummig med sanndrömmar och levande döda som blandas upp med detaljer som tar oss ner på jorden, Britney Spears senaste låt spelas när någon får huvudet avslitet i ett köpcentrum t ex. Äkta Stephen king - realism och skräck i en skön mix. It could happen to you...