Dags för storstädning

Nu ska jag vara klyshig: Katarina Wennstams roman Smuts lämnar ingen oberörd. Eller det kanske den gör, men jag tycker att den är berörande. Ämnet för dagen är prostituerade, trafficking och män som löper sex. Torskarna i denna bok är de lyckade i samhället. Den framgångsrika mannen med karriär och familj, som ser bra ut och har ett, som det heter, vinnande sätt. Han, som kan få vem som helst, har ett inre begär som han inte kan stå emot. Det är tydligt att Jonas, som han heter, lider av ett djupt hora/madonna-koplex. Fina frugan är mor till hans barn och får inte besudlas av Jonas smutsiga lustar på det sättet. Rebecca förstår givetvis att något är fel men begraver sig i inredningstidningar och sin dröm om att skapa det perfekta hemmet.

Fjortonåriga dottern Emma griper mig faktiskt mest i den här eländiga historien. Hon börjar upptäcka killar, sin egen kropp och sexualitet. Kontrasten mellan hur en tjej förväntas vara (ovillig, motsträvig och äcklad av porr) och hur Emma faktiskt känner sig (lustfylld, nyfiken och upphetsad), leder till förvirring och skamkänslor. Det blir tydligt att skambeläggandet av den kvinnliga sexualiteten sitter djupt rotad, då en jämnårig pojke blir chockad och förlöjligar henne när hon njuter i en intim situation. Det är ju han som ska vara kåt!

Katarina vill belysa fördomar och orättvisor i sitt skrivande. Hon har tidigare gett ut reportageböckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. En sak som upprörde mig är att mannen kan begära att sexköpsdomar skickas till hans jobbadress eller till en anonym boxadress, istället för hem. Som tur är har detta ändrats Några månader efter att Smuts kom ut meddelade Stockholmspolisen de har slutat ta hänsyn till om männen vill hålla domen hemlig för sin fru, och att domarna numera skickas till hemadressen.