Bästa blaskan

En sak som är bra med regniga dagar på landet, är att man kan läsa alla gamla tidningar som finns kvarlämnade där. I tidningshögarna hittade jag massor med nummer av världens bästa barn- och ungdomstidning: Kamratposten! I lööööv KP. Först läste jag dem alltid när vi var på biblioteket, sedan fick jag en egen prenumeration. Eftersom jag har en sån tur att ha en lillasyster som övertog prenumerationen när jag gick över till Frida, Veckorevyn och annat slask, så fick jag njuta av KP lite längre ändå.

Det är den perfekta tidningen. De tar barn och ungdomars känslor, intressen och tankar på allvar. De räds inte för känsliga ämnen. Mina favoritartiklar var alltid de som handlade om känslor, t ex hur det kändes när man fyllde 13 år och blev stor. Eller om avundsjuka, kärlek och skilda föräldrar. När man läser om den såhär i vuxen ålder slås man framförallt av de fantastiska insändarsidorna! Upprörda röster och orättvisor i stort och smått, reflektioner, kärleksbrev och uppror. Alla som har barn måste ge dem en KP-prenumeration. Det är VIKTIGT.

Sorg som blev blogg som blev bok

Recension utlovades av Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz. Den har varit rejält omskriven under våren och startade en stor abortdebatt. Boken följer ett sätt att skriva som jag tycker mig märka blir vanligare och vanligare, en slags mix mellan sanning och fiktion där författaren är huvudpersonen. Men romanens Isobel är inte till hundra procent verklighetens Isobel. Detta grepp sågs även i till exempel Jonas Hassen Khemiris Montecore. Oftast vill författarna inte bena ut vad som är verkligheten och vad som är påhitt. Många tycker att detta är frusterande, men jag störs inte av det. Det viktiga är att litteraturen är bra och intressant, vad spelar det sedan för roll om något i boken egentligen hände en vän eller inspirerades av en tidningsartikel?

Hursomhelst, ramberättelsen är alldeles sann. De som följde Isobels blogg under graviditeten vet också allt det här. Isobel och hennes man väntar äntligen äntligen barn, men får under ett ultraljud i mitten av graviditeten veta att barnet saknar lungor. Barnet kommer att dö vid födseln. De tar beslutet att avbyta graviditeten. Om detta handlar boken, men mest om Isobel själv. Om henne ilska, sorg och destruktiva beteende. Hon träffar andra män, hon har förbjudna och fula tankar, hon behandlar sin man illa. Springer på krogen, jagar bekräftelse. Allt känns som ett uttryck för den sorg och skuld hon lever i, den barnlöshet hon försöker bekämpa.

Det känns väldigt äkta och nära. Man blir nästan generad när hon är så självutlämnande. Jag tycker ju att det är fantastiskt modigt. Och det är väl just för att hon är så ärlig som det blir så bra. Otroligt sorgligt och fängslande. Jag tycker om hennes språk också. Kortfattat och rakt på men ändå vackert.

Bröllop och skamlöshet

Då är man åter i stan. Världens sötaste brudpar syns ovan, vars bröllop gästades i lördags. Allt var så fint och vackert så att man fick en liten tår i ögonvrån.

Sista semesterveckan nu och den ska spenderas hemma i Stockholm. Känns rätt skönt efter att ha varit borta i tre veckor med korta mellanlandningar. Vad det gäller läsningen beter jag mig lätt splittrat just nu, tror att jag har fyra olika böcker på gång. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag är sugen på.

Håller bland annat på med De skamlösa av Sisela Lindblom. Jag måste läsa den lite i taget för den är så... konstig. Allt man har hört om den innan tyder ju på att den ska vara en slags satir, men om den lanserades som en chic-lit-bok så är jag inte så säker på att någon skulle se satiren. Än så länge är den en slags skildring av tre karikatyrer, som likt pappersdockor fladdrar mellan sina olika ytliga projekt med största fokus på sig och sitt. Ego i storstan, det är väl inte så olikt Denise Rudbergs böcker. Däremellan blandas det in en del flummiga och småskumma sexscener och -fantasier. Hmm. Jag får ingen riktigt grepp om den. Men jag ska läsa ut den och se om det blir bättre.

Mellanlandning

Jag är hemma igen från Österbotten, och jag har läst några bra böcker. Men jag hinner ju inte berätta om dem för nu ska jag åka igen, till platsen ovan. Busy vacation. Som tur är är det bara mellanlandningarna som är lite bråda, veckorna emellan spenderas på olika sköna ställen i min naturliga ställning (liggandes med en bok). Nu ska dock en treåring ingå i semestersällskapet så vi får väl se om det blir lite livligare denna gång.

Under tiden kan jag passa på att tipsa om Isobels bok, Jag går bara ut en stund. Återkommer med mer detaljerad recension. Åter om knappt en vecka.

Back to my roots

Nu åker jag hit en vecka. Till min barndoms sommarlovsmark. Då tar vi bilen, vilket passar utmärkt eftersom jag planerar att hugga tag i alla de inbundna olästa böckerna. På chartern fick det bli pocket av logistiska skäl.

Ses om en vecka igen!

Harry & groupisarna

Ser Harry Potter-hysterin i nyhetssändning på BBC. Mellan 4000-5000 människor från hela världen har köat utanför bokaffären vid Picadilly Cirkus. Vissa har väntat flera dygn utanför bokhandeln. Folk är utklädda, gråter, springer och skriker. Och detta är bara i England, liknande scener utspelar sig över hela världen. Vem sa att litteraturen är död?

Mamma är lik sin mamma

Den här boken beställde jag på Bokus när man fick tre pocketböcker för 49:- Anledningen till köpet var främst att jag hade läst de andra man fick välja på. Men 9 1/2 månad var ju riktigt underhållande! Annica Lantz skriver en slags kåserande dagbok om sin mammaledighet med andra barnet, som börjar med att hon är väldigt höggravid och övergången. Hon är mycket själutlämnande, man måste kanske vara det för att bli riktigt rolig också. Hon blandar absurda iakttagelser med kärlek och sorg. Det blir dock aldrig kletigt och sockrigt gulligull utan alltid med en viss cynism och satirisk blick på tillvaron. Uppfriskande!

Läste även en annan bok om barn och mödrar, Dotter önskas av Katerina Janouch. Det är en fiktiv roman, men det blir lätt så att man tänker sig Katerina som huvudperson. Det är inte alls så mycket som är likt i hennes och huvudkaraktärens liv, förutom att man vet att författarinnan fick fyra killar innan en liten dotter slutligen behagade infinna sig. Alltså inte så svårt att anta att Katerina kände en del av den där flicklängtan själv. Det är faktiskt en ganska sorglig historia. Den handlar mycket om huvudpersonen Helenas relation till sin egen mamma, och om sorgen efter henne. Detta tar sig uttryck i en vild längtan efter en liten flicka, som på något sätt ska binda samman förlusten efter modern. Lite tjatigt, och lite stereotypt, men helt ok läsning ändå.