En sak som är bra med regniga dagar på landet, är att man kan läsa alla gamla tidningar som finns kvarlämnade där. I tidningshögarna hittade jag massor med nummer av världens bästa barn- och ungdomstidning: Kamratposten! I lööööv KP. Först läste jag dem alltid när vi var på biblioteket, sedan fick jag en egen prenumeration. Eftersom jag har en sån tur att ha en lillasyster som övertog prenumerationen när jag gick över till Frida, Veckorevyn och annat slask, så fick jag njuta av KP lite längre ändå.
Det är den perfekta tidningen. De tar barn och ungdomars känslor, intressen och tankar på allvar. De räds inte för känsliga ämnen. Mina favoritartiklar var alltid de som handlade om känslor, t ex hur det kändes när man fyllde 13 år och blev stor. Eller om avundsjuka, kärlek och skilda föräldrar. När man läser om den såhär i vuxen ålder slås man framförallt av de fantastiska insändarsidorna! Upprörda röster och orättvisor i stort och smått, reflektioner, kärleksbrev och uppror. Alla som har barn måste ge dem en KP-prenumeration. Det är VIKTIGT.
2 kommentarer:
Åh, jag minns också KP som den bästa tidningen... Brevvänsannonserna, temanumren med Kropp & knopp, insändarna, serien Familjeliv och alla härliga illustrationer av de stora barnboksillustratörerna! Jag upplevde liksom du att de tog barns känslor och tankar på allvar. Hoppas verkligen att tidningen fortsätter finnas där för kommande generationer barn.
erika: Eller hur! Helt fantastisk. De blandade verkigen allvar och skoj på ett bra sätt.
Kul med en ny bokblogg, var in till dig och kikade lite. :)
Skicka en kommentar