söndag 20 januari 2008

Poliskvinnornas värld

Expressens skribent funderar i fredagens tv-krönika (hittar inte länk tyvärr) över varför kvinnliga kriminalare alltid har korta, enstaviga efternamn: Pihl, Holt, Huss, Wern, Fors, Holm och så vidare.

Jag har en teori om detta. Polisyrket, och då speciellt dessa tuffa spaningsledare och kriminalare som löser blodiga brott, har ju traditionellt varit männens domän. För att en kvinna ska vara trovärdig i den rollen behöver hon maskuliniseras, och det enklaste och mesta direkta sättet är att ge henne ett korthugget, rappt namn som för tankarna till gamla soldatnamn. De kallas alltid för sina efternamn också, i god militärisk anda. Du är vad du heter, liksom. Tror inte jag har läst någon kriminalroman där huvudkaraktären har varit en kvinnlig polis och hetat typ Lindblad, Bäckskog eller ens Johansson. Nej, kort och kärvt ska det vara. Dessutom brukar de vara mörkhåriga och ha kort hår. Blondiner med längre efternamn kan tydligen inte vara stenhårda snutar.

2 kommentarer:

Bokbabbel sa...

Bra analys med den soldatlika rappheten!

Jenny sa...

magix: tack, bara att invänta en hjältinna vid namn rask då :)