Matångest

Sanna historier brukar tilltala mig. Genom helvetet: om fotboll, kärlek och anorexi av Tina Nordlund och Simon Bank handlar om en av Sveriges bästa fotbollsspelare som drabbas av anorexi och tvingas sluta med idrotten, bara 25 år gammal. Det är en saklig skildring av den långsamma men tydliga vägen till ett sjukt beteende. Tina, som alltid har varit besatt att att vinna och vara bäst, råkar ut för en fotskada och blir inte riktigt bra. Den blir början till fixeringen vid mat och träning; något hon kan kontrollera nu när hon inte kan spela fotboll. Det är personligt, utelämnande och gripande. Pojkvännen M försöker hjälpa men har inte alltid tålamodet. Ångesten och skammen slår emot från boksidorna. Delar av Tinas dagbok finns med i texten och visar tydligt både ned- och uppgångar.

Bokfemman vecka 31 - Astrid Lindgren

Den här bokfemman känns ganska lätt. Det finns iallafall ett stort urval att välja mellan, och jag har inte valt de allra vanligaste. Här följer mina fem favoriter av Astrid Lindgren!

1. Sunnanäng. En samling med fyra berättelser, alla med ett mörkt stråk i sig. Ensamma barn, övernaturliga händelser och sorgliga drag. Innehåller Sunnanäng, Spelar min lind, sjunger min näktergal, Tu tu tu! samt Junker Nils av Eka.

2. Jag vill också ha ett syskon. Med teckningar av Ilon Wikland, dvs den utgåva som kom 1978. Denna visste jag knappt att det var Astrid Lindgren som hade skrivit. En bilderbok om Peter som får en lillasyster, Lena. Så fin bok.

3. Kajsa Kavat, alltså antologin med flera olika berättelser. Däribland den om Märit som offrar sitt liv för en snäll pojke i klassen samt den om stackars Gull-Pian som får bo hos två elaka mostrar när mamma ligger på sjukhus.

4. Nils Karlsson Pyssling, även här antologin. Sagan om Mirabell, som växte upp av ett dockfrö i trädgårdslandet var en stor favorit, liksom Peter och petra, Allrakäraste Syster, En natt i maj... magiskt!

5. Mio min Mio får avsluta listan. Som ni märker dras jag gärna till de sorgligare sagorna, de väcker någon typ av vemod och nostalgi. Mio min mio är så fin, samtidigt som den är både spännande och fantasifull. Och inte lika uttjatad som Bröderna Lejonhjärta. Jag minns att jag var hemskt faschinerad av Brödet som mättar hunger, och Vattnet som släcker törst.

En liten bubblare får bli Madicken, som jag också tyckte väldigt mycket om.

Innan allting tar slut

Livet är en kamp. Kampen består just nu i att komma över ett par biljetter till Kent. Kampen blir extra tydlig när man befinner sig i diverse sommarstugor bortom all ära och redlighet (och framförallt bortom Internet och fungerande mobiletäckning) då biljetterna behagar släppas. Nu får jag slåss på Tradera. Försöker undvika nasarna som har gjort sig en affärsidé på att sälja biljetter i andra hand. Vissa är uppe i 1400 för en biljett. Som från början kostade 325. Frustrationen är total.

Update!
Yes, jag vann auktionen, 550 spänn styck känns helt ok. Me so happy.

Bokfemman vecka 30 - Nostalgi

Herregud vad jag ligger efter med bokfemman. Jag får beta av den lite allt eftersom. Detta är vecka 30. Nämn 5 böcker som du förknippar med ordet nostalgi, här kommer några gamla godingar:

1. Osynlig närvaro av Hans-Eric Hellberg. Denna ungdomsrysare blev jag påmind om när jag läste i gamla KP-tidningar, där en recension fanns med. Åh, vad bra den här boken var! En äkta spökhistoria som utspelar sig i modern tid. Judith åker till sin mormor på sportlovet för att komma bort lite från bråken hemma. Där är allt som det ska vara, tryggt och snällt med barndomskompisen Niklas i närheten. Men så börjar mystiska händelser inträffa, Judith drömmer mardrömmar om en stor svart hund som börjar visa sig i verkligheten... eller? Dessutom verkar hon få en övernaturlig kontakt med sin mormors tvillingsyster, som dog när hon var lika gammal som Judith. Ryyys!

2. Grottbjörnens folk av Jean M Auel. Sååå grym bok! Hur många gånger har jag inte läst denna fantastiska skildring av cro magnon-flickan Ayla som kommer ifrån sin familj vid en jordbävning och räddas till livet av en grupp neandertahalare. Jag måste säga att denna bok är orättvist behandlad av världens kritiker. En modern klassiker! Sedan att uppföljarna dalade i kvalité och innehöll mer sexscener än Danielle Steel, kan man ju tala lite tystare om... Här handlar det om överlevnad på flera nivåer. Rafflande!

3. Pixi-böckerna. Min barndoms pixiböcker, sönderlästa och älskade. Vi hade dem i en glasslåda, de var med överallt, I bilen, på resor, utflykter, i sängen... brukar kika på de som finns i butiker ibland, men det är inte samma berättelser.

4. Lotta-böckerna av Merri Vik. Gud vad jag gillade Lotta! Även om jag störde mig på att hon var så klantig ibland, och lite väl käck andra gånger, så kunde jag identifiera mig med henne. Det blev ju fel ibland... Det var fest varje gång jag fick eller köpte en ny Lotta-bok. Kolla in den här bra sidan med all info man kan tänka sig.

5. Tvillingarna av Francine Pascal. Det måste ha varit när jag var 12-13 år som jag läste böckerna om tvillingarna Jessica och Elisabeth och livet var en ständig väntan på att nästa del skulle komma ut. Jag inser att det inte är någon högre form av litteratur, men jag gillade verkligen att följa livet i Sweet Walley. Jessica var den slarviga, flamsiga och impulsiva tjejen medan Elisabeth var allvarlig, duktig i skolan och ordentlig. Nostalgiskt värre.

Bästa blaskan

En sak som är bra med regniga dagar på landet, är att man kan läsa alla gamla tidningar som finns kvarlämnade där. I tidningshögarna hittade jag massor med nummer av världens bästa barn- och ungdomstidning: Kamratposten! I lööööv KP. Först läste jag dem alltid när vi var på biblioteket, sedan fick jag en egen prenumeration. Eftersom jag har en sån tur att ha en lillasyster som övertog prenumerationen när jag gick över till Frida, Veckorevyn och annat slask, så fick jag njuta av KP lite längre ändå.

Det är den perfekta tidningen. De tar barn och ungdomars känslor, intressen och tankar på allvar. De räds inte för känsliga ämnen. Mina favoritartiklar var alltid de som handlade om känslor, t ex hur det kändes när man fyllde 13 år och blev stor. Eller om avundsjuka, kärlek och skilda föräldrar. När man läser om den såhär i vuxen ålder slås man framförallt av de fantastiska insändarsidorna! Upprörda röster och orättvisor i stort och smått, reflektioner, kärleksbrev och uppror. Alla som har barn måste ge dem en KP-prenumeration. Det är VIKTIGT.

Sorg som blev blogg som blev bok

Recension utlovades av Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz. Den har varit rejält omskriven under våren och startade en stor abortdebatt. Boken följer ett sätt att skriva som jag tycker mig märka blir vanligare och vanligare, en slags mix mellan sanning och fiktion där författaren är huvudpersonen. Men romanens Isobel är inte till hundra procent verklighetens Isobel. Detta grepp sågs även i till exempel Jonas Hassen Khemiris Montecore. Oftast vill författarna inte bena ut vad som är verkligheten och vad som är påhitt. Många tycker att detta är frusterande, men jag störs inte av det. Det viktiga är att litteraturen är bra och intressant, vad spelar det sedan för roll om något i boken egentligen hände en vän eller inspirerades av en tidningsartikel?

Hursomhelst, ramberättelsen är alldeles sann. De som följde Isobels blogg under graviditeten vet också allt det här. Isobel och hennes man väntar äntligen äntligen barn, men får under ett ultraljud i mitten av graviditeten veta att barnet saknar lungor. Barnet kommer att dö vid födseln. De tar beslutet att avbyta graviditeten. Om detta handlar boken, men mest om Isobel själv. Om henne ilska, sorg och destruktiva beteende. Hon träffar andra män, hon har förbjudna och fula tankar, hon behandlar sin man illa. Springer på krogen, jagar bekräftelse. Allt känns som ett uttryck för den sorg och skuld hon lever i, den barnlöshet hon försöker bekämpa.

Det känns väldigt äkta och nära. Man blir nästan generad när hon är så självutlämnande. Jag tycker ju att det är fantastiskt modigt. Och det är väl just för att hon är så ärlig som det blir så bra. Otroligt sorgligt och fängslande. Jag tycker om hennes språk också. Kortfattat och rakt på men ändå vackert.

Bröllop och skamlöshet

Då är man åter i stan. Världens sötaste brudpar syns ovan, vars bröllop gästades i lördags. Allt var så fint och vackert så att man fick en liten tår i ögonvrån.

Sista semesterveckan nu och den ska spenderas hemma i Stockholm. Känns rätt skönt efter att ha varit borta i tre veckor med korta mellanlandningar. Vad det gäller läsningen beter jag mig lätt splittrat just nu, tror att jag har fyra olika böcker på gång. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag är sugen på.

Håller bland annat på med De skamlösa av Sisela Lindblom. Jag måste läsa den lite i taget för den är så... konstig. Allt man har hört om den innan tyder ju på att den ska vara en slags satir, men om den lanserades som en chic-lit-bok så är jag inte så säker på att någon skulle se satiren. Än så länge är den en slags skildring av tre karikatyrer, som likt pappersdockor fladdrar mellan sina olika ytliga projekt med största fokus på sig och sitt. Ego i storstan, det är väl inte så olikt Denise Rudbergs böcker. Däremellan blandas det in en del flummiga och småskumma sexscener och -fantasier. Hmm. Jag får ingen riktigt grepp om den. Men jag ska läsa ut den och se om det blir bättre.