Läser Svinalängorna av Susanne Alakoski. Den verkar lovande, jag brukar falla för berättelser ur barns synvinkel (måste fördjupa mig i det ämnet längre fram känner jag). Det påminner en alltid om ens barndom, de känslor man hade, tankar man tänkte... Nu är detta kanske inte den lyckligaste uppväxten av alla, men än så länge har huvudpersonen Leena det ganska bra, har precis fått flytta in i nybyggd lägenhet med en fixande pappa och humörsvängande mamma. Vi får väl se om det bli mer misär längre fram, det tyder onekligen på det.
Susanne Alakoski är född i svenskstaden Vasa i Finland, som min familj och släkt kommer ifrån. Lite roligt är att författaren använder en del talspråk i dialogerna vilket blir extra kul när man vet att det är precis så det låter ibland när finländare ska tala svenska:
"Jevla katten, upprepade pappa. Saatanan saatana.
Så började han om sin städning under soffan.
- Voi vittu, voi vittu.
Han knyckte på nacken och sopade och sopade.
- Vi vill ha mjölk! Vi vill ha mjölk! Vi vill ha mjölk!
- Jaa, jaa fätta henterna. Mamma har pakkat pröt.
- Jasså mamma har pakkat pröt?
- Sluta retas.
- Vi retas inte. det är du som felpratar.
- Voi, voi ta av er korna! Saatana."
2 kommentarer:
Mäh!
Hej, såg först nu att du lämnat en komentar i min bokblogg *skäms* Jag får skylla på att jag inte uppdaterar den så ofta.
Trevligt med en ny bekantskap dock :)
Skicka en kommentar